Gårdagens lansering av Iphone 4 rönte som vanligt stor uppmärksamhet. Men när Steve Jobs kallar den det största som hänt sedan original-iphonen för tre år sedan är det faktiskt ingenting annat än struntprat. Naturligtvis är fyran bättre än trean, men det var trean som tog världen med storm och för evigt förändrade mobilmarknaden. Det lär inte Iphone 4 göra.

Faktum är att 4:an mer är en korrigering av tidigare missar i Iphone. Ett gäng buggfixar. Apple har fixat batteritiden, gjort kameran bättre och infört multitasking (som visserligen bara är en mjukvaruuppdatering, så den ska funka även på Iphone 3GS).

Visst kan man argumentera att en förutsättning för allt detta är teknologin under skalet, den nya egenutvecklade processorn, den nya skärmen med galet hög upplösning. Och tekniken under huven ÄR viktig, jag har alltid hävdat att genomförandet är mycket viktigare än funktionslistan (fråga bara alla som äger en Sony Ericsson P1:a, om någon fortfarande använder den ;-).

Men med sin enorma marknadsföringsmaskin så ska Steve Jobs ändå få det att låta som att HD-video och videosamtal är något alldeles unikt i en mobiltelefon. Vilket det inte är.
Missförstå mig rätt, jag älskar min Iphone och jag tycker Apple är ett fantastiskt företag. Men ibland skryter man lite väl mycket, på ett sätt som inte gagnar vare sig de själva eller teknikutvecklingen.

För faktum är ju att Apple aldrig noga med att vara först med en massa tekniska finesser. Iphonen har hela tiden saknat en massa saker, först var det 3G, sedan MMS, sedan multitasking. Och batteritiden blev väldigt snabbt ett skämt för alla som använder telefonen mycket hela dagarna. Just bristen på tekniska prestanda har varit ett av argumenten MOT Iphone från flera teknikentusiaster. Och videosamtal? Kom igen! Det lanserade ju Tre omkring 2004, det är sex år sedan!

Faktum är ju att en stor del av framgångarna för Apple med såväl Iphone som många andra produkter har varit modet att plocka bort funktioner och finesser, och fokusera på andra, viktigare funktioner och finesser. Faktum är ju att vi egentligen inte bryr oss om MMS och videosamtal, vi vill hellre ha en användarvänlig telefon med ett innovativt gränssnitt.

Nej, innovationen från Apple 2010 heter inte Iphone utan Ipad. Ipad kommer att bli väldigt stor, tro mig. Titta på försäljningskurvorna.Det tog över ett år innan Apple hade sålt 1 miljon Ipods, det tog Iphone  74 dagar att nå de volymerna. För Ipad uppnåddes det på 28 dagar.

Så kom det till slut. Det lilla erkännandet att gratismodellen faktiskt inte fungerar för Spotify.
För på något annat sätt går det inte att tolka dagens omstuvning av Spotifys olika tjänstepaket. Gratispaketet har numera en begränsning på 20 timmar i månaden, men är å andra sidan öppet för alla. (Men lugn, bara lugn, alla ni som sitter på gamla gratisabonnemang på Spotify, era abonnemang påverkas inte. Villkoren gäller nytecknade abonnemang).

Antingen var det för få gratismedlemmar som konverterade till betaltjänsten, det har talats om några hundratusen, 320 000 kanske, av sju miljoner abonnemang. Eller så har annonsförsäljningen gått för dåligt. Att intäkterna inte täcker kostnaderna står helt klart, i och med att man sätter begränsningen 20 timmar på gratispaketet. Det kostar att licensiera musik och det kostar att drifta alla servrar och säkerställa bandbredd till kunderna. Eller så är det helt enkelt så att Daniel Ek och ledningen så gärna vill öka tillväxten i bolaget, och då behöver lite hängslen och livremmar för att inte riskera överbelastning i systemen och fortsatt ebb i annonsbokningsfloden. Kanske känner man av flåset i nacken från konkurrenter som Apple, som med all säkerhet planerar en egen streamingtjänst för musik.

Oavsett vilket är det naturligtvis smart gjort av bolaget. Även om jag tycker det är lite osnyggt att gömma 20-timmarsbegränsningen i en lansering av en mängd annat, som att man numera inte behöver en inbjudan för att få tillgång till Spotify. Eller att det numera finns ett billigare betalabonnemang, Spotify Unlimited för 49 kronor i månaden, för den som bara vill slippa reklamen men som inte behöver lagra låtar lokalt i datorn eller vill använda Spotify i mobilen.

Men även om gratistjänsten faktiskt försämras, så tror jag ändå att det kommer gagna Spotify. Prislappen på 49 kronor är rätt låg, och vill man bara lyssna på musik någon gång så kanske man klarar sig med 20-timmarabonnemanget. Och framför allt är tjänsten ju så fantastiskt bra att fler och fler kommer vara beredda att betala för den.

En fråga för framtiden är om det obegränsade gratisabonnemanget Spotify Free kommer att finnas kvar, eller om det kommer att fasas ut på sikt. I bästa fall går den öppna tjänsten så bra att inbjudningsabonnemangen snart blir den lilla delen av Spotify. Annars är det bara stuva om i paketen och prismodellerna igen.

Dagens stora nyhet är utan tvekan Spotifys lansering av sina sociala funktioner, "Spotify Social", som vi kunde se ett embryo till i den senaste mobilversionen av programmet, nu lanseras på bred front. Precis som alla andra är det Facebook som står för det sociala, alltså kompisnätverket. På bara en timme har 20 av mina facebookvänner laddat ned programmet och per automatik delat med sig av sina spellistor och favoritartister. Och helt plötsligt har jag fått en guldgruva av musiktips att gräva i.

Nu ska jag villig erkänna att många av mina vänner faktiskt har en för mig rätt ointressant musiksmak. Vet inte hur många hundra spellistor jag bläddrat igenom på förmiddagen, och minst tre fjärdedelar är  är sånt som jag aldrig skulle vilja lyssna på. Men en del lockar faktiskt, och och några listor och personers smak är i mitt tycke helt fantastiskt bra. Och det räcker. Det är som att komma hem till någon och stå och titta i deras skivsamling, men istället för att diskutera musiken är jag bara ett klick och en halv sekund från att få provlyssna.

Just bristen på enkla sätt att upptäcka ny musik var ju en av de punkter Spotify kritiserades för när tjänsten lanserades hösten 2008. Så egentligen är det inte så oväntat att Spotify kommer med de här funktionerna. Det fascinerande är att man fortsätter att genomföra det så fantastiskt bra. Vänners spellistor laddas blixtsnabbt, nya vänner läggs till automatiskt, du kan prenumerera på en spellista med bara ett klick, och du får också direkt se när andra prenumererar på dina spellistor.
Helt plötsligt kommer man väldigt nära sina vänner, som en av mina vänner påpekade.

Spotify har också integrerat programmet med ens privata musikfiler man har på hårddisken, och så dina spellistor i till exempel Itunes blir automatiskt tillgängliga i Spotify. Och du kan också dela med dig av dem till dina vänner. Om musiken inte finns tillgänglig på Spotify funkar det naturligtvis inte, så du hittar fortfarande inte Beatles och Led Zeppelin.

Så hatten av till Daniel Ek och alla på Humlegårdsgatan. Ni har än en gång visat att ni håller absolut världsklass när det gäller att utveckla programvara och digitala musiktjänster. Så på den punkten är jag inte det minsta tveksam: Spotify har alla chanser i världen att bli framtidens Itunes.

Sättet som Ek & co jobbat på visar också stora likheter med Apple. Man säger inte särskilt mycket av vad man håller på med, utan låter produkten tala för sig själv. I stället lägger man alla energi på att göra produkten så bra att bloggare och användare själva marknadsför den åt dem. Det är naturligtvis en smart strategi, men också en mycket riskfylld eftersom den förutsätter att man klarar av att överraska sina sina användare positivt gång på gång. Att ett svenskt bolag lyckas med den bedriften är faktiskt ingenting annat är storartat.

Ska man vara lite kritisk så har de fantastiska sociala funktionerna ganska lite med Spotifys problem att göra: Att övertyga artister och skivbolag om att de kan tjäna pengar på att finnas med i tjänsten. För de dollar och cent som trillar ned i artisternas fickor från såväl betaltjänsten som den annonsfinansierade tjänsten är fortfarande väldigt bara småpengar. Visserligen kan man säga att detta primärt beror på att tjänsten behöver fler användare - och då kan de sociala funktionerna vara ett sätt att få det - men jag tror det krävs mer. Till exempel helt nya typer av annonslösningar och en rättvisare fördelning av intäkterna.

Sökannonserna går bra, och Google säger också att de nya formaten, som grafiska annonser (via bland annat uppköpet av Doubleclick) också går bra. Och att mobilplattformen Android likaså gör det. Enligt finanschefen är Googlemobilen Nexus One en vinstaffär, även om han inte vill nämna några siffror. Google har också slutat redovisa intäkter från icke-sök-verksamheten separat. Vi kan alltså inte se vad mobilplattformen, kontorssviten Google Apps och liknande ger i bidrag till Googles gigantiska intäkter.

Det är uppenbart att Google nu är ett etablerat jätteföretag med stabila intäkter. Men tiden av galen tillväxt är med all sannolikhet förbi, i alla fall för affärsområdet sökannonser. 



Det mest intressanta är i mitt tycke mobilplattformen. Här har Google en god möjlighet att utmana Apple med en mer öppen och flexibel plattform. Hittills har Android legat en bra bit efter Iphone rent tekniskt och upplevelsemässigt. Men nu på sistone verkar Android har kommit ikapp, på vissa områden. Frågan är när vi får se effekterna av det i resultaträkningen.

Så på något vis hänger allt ihop.   Att vara ett gott företag för sina anställda. Att vara ett gott företag mot kunderna. Att ha en tydlig och gemensam värdegrund som alla anställda är med på och också för vidare i sina kontakter med övriga delar av samhället. 

Pengar är inte det enda som är viktigt i en organisation. Heuer listade en lång rad andra värden, som medvetenhet, varor & tjänster, självkänsla, löften inför framtiden, besparingar, förtroenden, möjlighet att bli upptäckt och hittad, en positiva bild vid ett framtida köptillfälle, förtroenden, social medvetenhet.

Pengar är också oerhört laddat.   Det är mycket finare att leva på något man "brinner" för än något trist kontorsjobb. Och här är transparensen oerhört viktig. Under den gångna krisen har vi sett otaliga exempel på människor som tagit ut gigantiska löner, och försökt hålla det hemligt. 

Hans slutsats är att det   handlar om ledarskap. Att vi borde har utbildningar i LBA, Leadership Business Administration. Ett ledarskap med tydliga värden, och också en öppen dialog med kunder, anställda och leverantörer. För om inte du och ditt företag gör det, kommer det komma någon uppstickare utifrån och göra det. 

 

Den stora nyheten idag är naturligtvis att   Google slutar censurera sin kinesiska sökmotor. Jag   skrev om det detta   när Google gick och och hotade med det i januari, och jag är idag än mer övertygad om att   detta är bra.

En del   tror att Googles tillbakadragande mer är handlar om att företaget är rädda för en diskussion om bristande säkerhet i sina tjänster, att det skulle vara ett spel för galleriet, eller i alla fall inte handlar om viljan att förändra Kina. Det kan vi naturligtvis inte veta säkert, men grundaren   Sergey Brins   uppväxt i Sovjetunionen och   hans berättelser   om hur han avskydde den totalitära regimen är svåra att ifrågasätta. 

Det vi kan konstatera är att Google faktiskt agerar som en nation gentemot Kina i förhandlingarna. USA har inte varit inblandade, även om Sergey och medgrundaren  Larry Page, som   enligt uppgift   drivit förhandlingarna själva, naturligtvis har stämt av med amerikanska UD. Bara det är anmärkningsvärt, ett företag som agerar som en nation i blaterala förhandlingar. Och visst är det lite märkligt att Google som företag vågar göra det som många regeringar säkert skulle vilja, men inte vågar av risk för att förlora affärer eller ställa till med diplomatisk kris. 

Sergey Brin hoppas själv att agerandet ska leda till en uppluckring av censuren i Kina. Det säger han i en intervju i New York Times:

I tider när public service är mer ifrågasatt än någonsin borde det ligga i SR:s intresse att så långt det bara går att utnyttja alla tänkbara medel för att sprida sitt innehåll, sitt budskap och få ut sin roll i samhället. Och då är interaktion med andra platser, andra miljöer där folk rör sig, helt centralt. När en miljon svenskar hänger på Facebook kan man ju bara inte välja bort det. När en miljon använder Spotify borde SR:s innehåll naturligtvis finnas där. När hundratusentals svenskar bloggar borde de naturligtvis ha full tillgång till allt det fantastiska material som SR skapar, för att debattera det, för att sprida det vidare så att fler kan upptäcka det. 

Rent konkret:

• Sluta se den egna sajten som centrum för den digitala verksamheten. SR:s innehåll borde finnas överallt i samhället, även det digitala, där folk befinner sig. Det borde var ett övergripande mål för hela SR. 
• Släpp den fåniga 30-dagarsbegränsningen på arkivet. Idag går det för bloggare att bädda in radioklipp på sina bloggar, men om inslagen försvinner efter 30 dagar är det ju inte så mycket värt. Idag sitter redaktionerna och manuellt klipper ut enstaka inslag och lägger ut för mer permanent publicering, men det borde naturligtvis vara grundläget. Av det som framkom av gårdagens möte var också att detta framför allt var en teknisk fråga, inte en fråga om upphovsrätt, för den är redan löst för så gott som allt material som inte är teater, bokuppläsningar och liknande kulturupplevelser. Strategichefen Mats Åkerlund pratade själv om att SR:s nyhetsjournalistik inte alls får den spridning den borde få, att låta bloggare använda den vore ju ett busenkelt att låta fler än de egna programmen som Studio Ett och P1 Morgon driva nyhetsdebatten. 
• Se till att folk kan logga in på sajten, hitta sina vänner där och få tips från dem, till exempel genom att koppla inlogget till Facebook.
• Bygg en riktigt bra facebook-applikation, så att vi kan lyssna på radio när vi småpratar med kompisarna på Facebook.
• Integrera med nya plattformar som Spotify.
• Öppna upp det tekniska gränssnittet, det så kallade API:t, så att andra kan bygga sina egna radiosajter och radioapplikationer. Som alt fler företag inser så finns et större begåvning i samhället utanför den egna organisationen, utnyttja den och låt dem sprida SR:s innehåll. Självklart inte helt fritt, det går att reglera i API-villkoren.

Det lite smärtsamma för mig är att jag vet att både Åkerlund, Daniel Boo och SR:s Nya medier-chef Lotta Kjellin egentligen håller med om mycket av detta. De vill göra så mycket mer än vad vi fick se igår. Jag vet att de driver många av de här frågorna med stort hjärta, så det smärtar mig lite att kritisera deras arbete. Motståndet mot att öppna upp Radiohuset ligger längre upp i organisationen. Och just där ligger problemet.

Fotnot: Miriam Olsson  och  Joakim Jardenberg  har skrivit ännu mer ingående om SR-sajten och bristerna i den.

 

Det är dock glädjande att frågan väcker debatt. Piratpartiet var naturligtvis inte sena med att betona att man nu var enda parti emot införandet av direktivet. Men så gick   Vänsterpartiet   ut och sade sig vilja rösta emot, och därmed spräcka det rödgröna blocket. Från alliansen gick en av centernpartiets företrädare inom internetfrågor Johan Linander ut och   krävde att kommissionen   måste förhandla om direktivet.

Mycket tyder på att integritetsfrågorna kommer att komma upp som några av de viktiga frågorna i valrörelsen, inte i nivå med arbetslösheten och rut-avdraget naturligtvis, men i alla fall. Och jag tror vi kommer få se fler svajiga glidningar a la Peter Eriksson i frågan. Reinfeldt och Sahlin kommer göra allt för att hålla internetfrågorna borta från valrörelsen, tror jag.



Visst, vi har länge vetat att Apple är ett slutet och på ett sätt väldigt gammalmodigt företag, men vi har förlåtit Steve för att de är så vansinnigt bra på design och digital produktutveckling. Men frågan är om inte sådana här utspel mer slår mot varumärket Apple än det gynnar bolaget ekonomiskt. Det handlar trots allt bara om ännu mer pengar till ett bolag som redan tjänar mest av alla på sina superheta supermobiler. Jag tror sådana här utspel enbart stärker Applemotståndare i sin övertygelse om att välja en mobil med Android, Symbian, Nokias Maemo eller kanske till och med Windows Mobile. 


*****


Samtidigt visar Adobe upp   flash i Googleluren Nexus. Kolla in filmen, det ser onekligen snyggt ut. 

Hur gör vi det enklare att kommentera artiklar och blogginlägg, att föra riktiga konversationer i de digitala spalterna. Och samtidigt får bort elaka påhopp, trams och annat ovidkommande?

Det var målet när vi började titta på hur vi kunde utveckla kommentatorerna här på VA.se. Svaret blev kommentatorsverktyget, eller -tjänsten, Disqus, som vi nu börjat rulla ut på våra artiklar. Än så länge har vi lite inkörningsproblem, som några av er har noterat. Men hav tålamod, när det fungerar kommer det bli en stor förbättring.

Det här ni som läsare göra med Disqus:

• Bevaka kommentatorstrådar. Klicka bara i rutan "Prenumerera på alla kommentarer via e-post" så får du ett mejl när någon svarat eller diskuterat vidare.
• Kommentera anonymt, eller genom att registrera dig. Om du registrerar dig kan du enkelt få en överblick över alla dina kommentarer på din egen disqus-sida. Och då inte bara kommentarer du skrivit på VA.se, utan på alla sajter och bloggar som använder Disqus, (TV4 har till exempel också börjat använda Disqus). Du måste dock alltid ange en e-postadress (men den visas aldrig för andra).
• Registrering kan ske antingen hos Disqus, eller via Facebook, Twitter eller Open ID.
• Koppla dina kommentarer till Facebook och Twitter och på så vis meddela dina vänner att du skrivit en smart kommentar här på VA.se, och få ännu mer uppmärksamhet för den. Kryssa bara i rutorna bredvid Twitter- och Facebookloggorna längst ned i vänstra hörnet. Observera att du måste registrera dig hos Disqus för att kunna publicera till Twitter OCH Facebook, annars blir det endast på den sajt där du loggat in.
• Trådade kommentarer. Det går att svara på en kommentar direkt under den.
• Betyg på kommentarer. Du kan själv hjälpa till att lyfta fram intressanta inlägg genom att klicka på "Gilla"-knappen.
• Betyg på kommentatorer. Har du registrerat dig visas hur många inlägg du skrivit, och hur många av dem som gillats av de andra besökarna. Utifrån detta får du sedan poäng.

Upptäcker ni mer saker som inte fungerar - tveka inte att   höra av er   till oss.

Observera: Vi loggar fortfarande alla kommentarer, även de anonyma och vi kommer fortsätta radera kommentarer som inte följer våra riktlinjer, http://www.va.se/regler/. Vi förbehåller oss också rätten att blockera kommentarer som upprepade gånger uppför sig olämpligt på sajten.

För andra året i rad är min blogg nominerad i webbyrån Daytonas alternativa bloggpris, Yet Another Blog Award, Yaba. Det är naturligtvis smickrande. Men det finns många andra bra bloggar inom webb, teknik & media  nominerade också. Några av mina favoriter just nu är Bisonblog, Fredrik och medierna, Jardenberg Unedited, Mindpark, MKSE,, Per-Åke Olsson, Same Same But Different, Strandh Digital PR,  Vassa Eggen, Beta Alfa, Blog of Ronnestam, Next Generation Internet, Nikke Index, Paula Marttila, och så mina Bonnierkollegor på Webbfeber.

Gillar du mig rösta nedan.

Vi trodde Apple skulle revolutionera världen tillsammans med mediebranschen. Vi trodde Apple skulle lansera en digital butik som skulle göra det möjligt för oss att tjäna pengar på våra gamla tryckta alster, på våra celluoidfilmer, på våra gigantiska medieapparater som kostar oss miljoner att hålla vid liv.
Vi trodde Steve Jobs skulle rädda journalistiken, precis som han "räddat" musikindustrin med Itunesbutiken.

Gisses! Vilka naiva tomtar vi var. (Jag får själv sälla mig till den skaran.)

Steve och hans smarta geeks i Cupertino struntar naturligtvis fullständigt i tidningsförlagens och mediebolagens intäktsproblem. Visst vill han ha bra innehåll till sina plattformar, men han vet också att det faktiskt inte finns någon brist på det idag. När Apple lanserade Ipoden för nio år sedan insåg Steve att han kunde tjäna per pengar om han fick sälja innehåll till den. Idag har Apple en så stark ställning inom hemelektronik och prylar att man inte behöver någon draghjälp från innehållsbolagen.

I stället fokuserar Steve på att göra det han gör bäst: Att göra en innovativ produkt som på allvar kommer förändra vårt sätt att använda datorer, digitala produkter, prylar eller vad vi ska kalla det. Och han gör det genom att utnyttja den värld han kan bäst: internet.

Jag är ganska säker på att om tre år kommer alla - jag säger ALLA - datortillverkare kopiera Ipaden och göra sina egna versioner av pekskärmsplattor, byggda med  Windows, Android, Linux och gud vet vad. Och då kommer vi alla säga att, ja, det var Apple som fick oss att förstå att man kan göra sådana här saker.

Jag tror att det handlar om så enkla saker som hur vi som människor interagerar med digitala produkter. Klassisk människa-maskin-interaktion. Användargränssnitt, helt enkelt.
Apple revolutionerade datorvärlden med sitt grafiska användargränssnitt med mus, fönster och menyer i stället för en kommandorad när man lanserade den första Macen 1984. Att peka, klicka och dra i det man ville flytta kändes naturligare än att skriva copy XX to YY i text.
Nu har vi gått ett steg längre, och gjort både tangentbord och mus helt överflödiga, i alla fall när det gäller att styra maskinen. Jag känner det själv när jag använder extern mus till min Mac, då känns det numera lite konstigt att behöver hämta en liten puck vid sidan av datorn för att backa ett steg i en browser, när jag annars kan göra det genom att svepa med två fingrar på en yta.

Det här kommer få enorma konsekvenser för hur vi använder datorer. Människor som idag fortfarande tycker datorer är krångliga kommer älska Ipaden. Gamla och barn kommer förstå den på två sekunder. Alla som gett en Iphone till en 3-åring vet hur lång tid det tar innan hon begriper hur man tittar på bilder i den: Nolltid.

Därför kanske man inte främst ska se Ipaden som en Iphone XL, utan som en ny, enklare dator. En dator som inte är för jobb och tråkigt rapportskrivande, utan för allt det där roliga vi gärna gör med datorn i soffan. Kollar bilder, surfar på roliga sajter, håller kontakt med vänner och bekanta. Eller spelar spel, tittar på film och videoklipp på webben. Sånt vi redan gör varje kväll.

Och då kan det här faktiskt vara en av de viktigaste sakerna Steve Jobs gjort. Det kan bli lika stort som Macintosh-datorn.

Man kan också se Ipad som en ersättare till den rätt misslyckade (i alla fall försäljningsmässigt) Macbook Air. Men naturligtvis med mycket större potential, tack vare det låga priset. Det helt avgörande för försäljningsframgången kommer vara hur folk upplever det att jobba med Ipaden, och där får man väl säga av de demos som visades i går kväll att det verkar som om den kommer bli väldigt snabb. Kolla in det här spelet till exempel.

Men även om Apple inte fokuserar på mediainnehåll till Ipaden idag, lär det komma i kommande versioner. Nu lanserar man sin Ibookstore, en direkt konkurrent till Amazons Kindle och deras e-boksbutik. För tv, film och musik har man redan Itunes Store. Och i framtiden lär det komma en Imag Store också. Idag får mediebolagen nöja sig med att sälja sina produkter som appar eller böcker, och det kommer de också göra.

På ett sätt är det här ett stort steg framåt för tidnings- och bokförlagen: Nu finns det äntligen en apparat som de kan utveckla applikationer, innehåll och tjänster för. Men det stora jobbet är fortfarande att göra detta. Det enklaste exemplet är New York Times, som jobbat hårt med sin betaltjänst och nyhetsläsare Times Reader. NY Times var med på demon i går kväll, både med en app i App Store (gratis) och sin webbsajt (gratis). De såg väldigt snarlika ut, och även om videoklippen kommer förbehållas betalande kunder i App Store, så måste NY Times fortfarande övertala sina kunder att betala för detta. Nu kan innehållet bli lite mer tillgängligt för läsarna, genom Ipaden. Men jag tror inte det räcker.

Kvällens stora förlorare är i mina ögon Amazon och Adobe. Amazons Kindle framstår helt plötsligt som en väldigt trist och begränsad produkt. Och Adobes flashteknologi kom inte heller den här gången in i Apples produkter.

Men bristen på flashstöd då? Avsaknaden av kamera? Av multitasking (att du kan köra flera program samtidigt)? Det finns inte heller någon USB-port och någon påpekade till och med att det inte gick att ringa med den.
Näe, men det är inte det viktiga. Den här soffdatorn behöver inte kamera, den behöver inte USB, i alla fall ett tag. På sikt lär allt det komma, men Apple har gjort vettiga prioriteringar, att apparaten klarar 10 timmars batteritid är mycket viktigare. Och till och med den inbyggda accelerometern, som gör att du kan röra på Ipaden och använda rörelserna för att styra i spel.

"Tänk Wii, ingen trodde på den heller nät den kom", argumenterade min kollega Roger Åberg på Feber när vi promenerade hem efter lanseringen.

Och det är precis så. Ipaden är inte för tekniknördarna, för de som vill ha allt allt allt. Den är för folk som vill ha en enkel smidig apparat, och som dessutom är snygg och enkel att använda. Som alltid är på, och som är enkel att ta med sig.

*******

Till sist: Även om Apples aktie sjönk efter lanseringen så tror i alla fall analytikern Gene Munster att Ipad kommer bli en storsäljare: 4 miljoner sålda i år och dubbelt så många nästa år.

Det som imponerade mest på mig i de filmer som visats med Ipad är hur snabb den är, hur snabbt skärmen svarar när man drar, klickar och göra saker.

499 dollar kommer förmodligen motsvarar om kring 5000 kronor när Ipaden börjar säljas i Sverige. Med 3G och lite mer minne blir det en eller ett par tusenlappar till. Det är mycket pengar, men jag tror fortfarande många kommer se det som ett gott alternativ till ännu en dator.

Fotnot: Texten uppdaterad och rättad på några ställen.

Sällan för att inte säga aldrig har väl hajpen inför en produktlansering varit så stor som inför kvällens lansering av Apples tablet, Islate, Ipad eller vad den nu ska heta. Förväntningarna på vad Steve Jobs ska leverera är minst sagt enorma, och väldigt mycket fakta har redan läckt ut om läsplattan som ska rädda mediebranschen. Men ändå tror jag vi kan förvänta oss en hel del spännande i kväll. Steve Jobs lär själv ha sagt att det är det "viktigaste han gjort" i sitt liv.

Det här kan vi förvänta oss när Steve Jobs tar till orda vid 19-tiden i kväll, svensk tid.

• En läsplatta baserad på en variant av Iphones operativsystem (har bekräftats av ett förlag som samarbetar med Apple). De betyder att alla de 150 000 applikationer som finns i App Store kommer fungera från start. App Store är idag en jätteaffär (omsätter över 1 miljard dollar på årsbasis) och det är naturligtvis den framgången man vill upprepa inom böcker, tidningar och underhållning.
• En skärm på 10 tum. Tidigare uppgifter har varierat mellan "10 till 11 tum", eller till och med 9, men jag tror vi kan vara rätt säkra på att det blir 10 tum.
• En version med 3G-uppkoppling och en utan, precis som med Iphone och Ipod touch. 3g-versionen kommer troligen säljas med abonnemang, precis som vanliga mobiltelefoner.
• En storsatsning på digitalt innehåll såsom böcker, tidningar, spel och kanske även film och tv, som man kommer kunna köpa via Itunes Store. Troligen kommer Apple vidareutveckla sitt koncept med rörligt material, bilder etcetera i Itunes Store så att det kan innehålla böcker och tidningar.
• Teknikerna pratar om att Apple kommer utnyttja funktionerna i html5 (samma som Google använder för Google Wave). Apple lär knappast stödja flash, det han man konsekvent vägrat hittills och lär fortsätta med det. Till Adobes stora förtvivlan.
• Priset kommer ligga mellan 700 och 1000 dollar. När Apple för några veckor sedan (med alla sannolikhet) läckte ut uppgiften om läsplattan till WSJ vad uppgiften 1000 dollar. Mycket tyder dock på det kommer bli lägre, men det troliga är att det blir olika pris med och utan 3G och abonnemang.

Sedan finns det en mängd mer eller mindre realistiska spekulation och rykten. Ett av de roligaste är att Apple skulle ha stoppat in en programvara för ögonigenkänning, "eyetracking", fårn svenska Tobii. Då skulle man kunna styra läsplattan med blicken, kanske skulle den kunna känna av om man tittar på plattan eller inte, och då släcka ned skärmen när man tittar bort, för att spara batteri.

Det är svårt att värdera den typen av uppgifter, men att Apple skulle utveckla användargränssnittet känns som något som ligger helt i linje med vad Apple brukar vara innovativa inom. Någon form av nyhet om hur man använder multitouch för att styra maskinen tror jag vi kan vänta oss.

Namnet på plattan har det också spekulerats om: iSlate, Ipad eller Canvas?  Silicon Alley Insider går igenom alla ryktena rätt bra.

Det som vi har en tendens att missa vid en sådan här lansering är Apples partners, mediebolagen som ska tjäna pengar på läsplattan. Det har talats mycket att läroboksförlag kommer finns med vid lanseringen, med eget innehåll anpassat för maskinen. VA:s systersajt Feber spekulerar i om spel och nöje kommer vara den stora grejen för plattan. New York Times uppges vara på plats i Cupertino för att på något vis samarbeta med Apple och vi vet att Apple har haft diskussioner med de flesta stora bokförlag och tidningshus.
Jag tror böcker och tidningar kan bli jättestort på läsplattan, om det paketeras lika snyggt som Apple brukar. Men jag tror ändå att film och tv är viktigt för att driva försäljningen av plattor.

Bilder på plattan har det visats i massor. De senaste idag.  Igår läckte bilder ut som enligt mina källor är bilder på den plattan som faktiskt kommer visas.

Själva lanseringen ikväll kan ni antingen följa på Feber eller  Engadget, Gizmodo Live, eller Svenska Macworld. Slowmove listar fler ställen. Själva lanseringen kommer dock inte tv-sändas på webben, utan vi kommer få hålla tillgodo med text-uppdateringar.

På Twitter är hashtagen man ska hålla koll på #applevaka för svenska eller #tablet för internationell bevakning.

VA återkommer med analyser och kommentarer efter Steves framträdande.